bieberfeverlove

Jennifer’s perspektiv

Jag vaknade på morgonen av att mamma hade tänt lampan. Jag skulle precis ta upp täcket när mamma kom in och sa att jag behövde gå upp. Jag gick in till badrummet och tog en lång dusch, sminkade mig och satte på mig min Juicy Couture dress. Jag tänkte att man inte behövde ha på sig något speciellt när man bara skulle sitta på ett flygplan i typ 9 timmar.

Jag gick ner till köket och åt lite frukost. Efter ett tag så hörde jag hur det knackade på dörren. Jag öppnade dörren och där stod Alexandra med två stora resväskor och med ett leende på läpparna.

”Hej Jennifer! Gud idag ska vi resa till Atlanta”, hojtade Alexandra lyckligt.

”Jag vet! Det kommer bli så häftigt.”

Vi gick in till min stora hall och lämnade hennes väskor och sedan gick vi upp till mitt rum för att hämta mina väskor. När alla var klara med allt så la vi in våra väskor i bilen och åkte iväg.

När vi hade börjat åka dem första hundra meterna mot Arlanda kände jag att det inte bara var jag som var nervös. Jag hade inte sett huset innan, undra hur det såg ut. Om det var stort, litet, fult, snyggt. Om jag kände mina föräldrar väl skulle jag nog gissa på att dem hade köpt ett snyggt hus… Jag undrade hur det skulle vara att bo i Atlanta, vi skulle anpassa oss i vilket språk vi pratade, skola, hem och så vidare.

Jag undrade också hur Alexandra kände sig, med tanke på att hon faktiskt skulle flytta ifrån sina föräldrar och bo med mina istället, även om jag var med så vet jag att det var svårt för henne. Jag vände min blick mot Alexandra. Det rann en ensam tår på hennes kind.

”Är du okej Alex?” Frågade jag ömsint.

”Ja, ja herregud. Men jag tror att jag kommer att behöva tid att vänja mig. Gud, jag känner mig som värsta barnungen”, sa hon och kollade ner på sina knän.

”Nej! Så ska du inte känna. Jag skulle säkert drunkna i tårar om jag var du nu. Det är klart att det inte är så lätt att bara flytta till en annan familj hur som helst, men vi kommer träffa dem varje lov okej?”

”Ja det kommer vi definitivt”, sa hon och såg tacksamt på mig.

Det tog ungefär en timme tills vi var framme vid Arlanda. Vi lämnade bilen och gick in till flygplatsen. Först så lämnade vi väskorna och sedan gick vi till säkerhetskontrollen. När vi kom in så gick jag och Alex till ett Café och köpte varsin smoothie. Vi hade ganska bråttom för gaten skulle öppna om 10 minuter. Så när vi var klara så gick vi tillbaka till mamma och pappa. Det var många som skulle på samma plan som vi så det tog en stund innan vi kom på. Men när vi väl va på satte vi oss på våra platser och flyget lyfte.

Justin’s perspektiv

Jag vaknade av att min mobil ringde. Jag tog upp den och såg att det var Usher som ringde.

”Tja Usher”, sa jag och försökte inte tänka på samtalet med Selena igår.

” Tja Justin! Kan du komma till studion om en timme?”

”Visst. Ses där”, sa jag och la på.

Jag tog en dusch och satte på mig kläder och sedan gick jag ner till köket och åt frukost. Jag tog det lite lugnt eftersom jag inte behövde åka för en om 20 minuter. Plötsligt så pep de till från min mobil. Jag tog upp den och på displayen så stod det Selena. Jag öppnade smset.

Hej Justin. Du kanske förstod i gårdagens samtal att det är slut. Men vi är fortfarande bra vänner.

Jag orkade inte svara nu så jag la ner mobilen i fickan. Jag gick och borstade tänderna och sedan åkte jag iväg.

Vi jobbade hela dan med att spela in låtar men till sist fick jag i alla fall åka hem. Imorgon var jag ledig så jag skulle bara vara hemma och ta det lugnt.

Jennifer’s perspektiv

Jag och Alex satt på våra mobiler när vi hörde flygvärdinnorna säga att man behövde ta ner alla elektroniska saker för vi skulle landa nu. Tänk att om typ 10 min så är vi i Atlanta. Det kändes overkligt men ändå inte. Jag kollade ut genom fönstret och såg hur vi kom närmare och närmare marken.

Efter en stund hade vi landat och gick för att hämta väskorna. Det tog inte så lång tid som tur var så vi kunde ta en taxi och åka mot vårat hus.

”Vart vill ni åka?”, frågade Chauffören.

”Hit.”, sa mamma och gav chauffören en lapp.

”Okej. Då vet jag precis vart vi ska.”, skrattade han. Vi kollade konstigt på honom.

” Vadårå?”, frågade jag

” Justin Bieber bor ju på den vägen.”, sa han som att alla visste vilken väg han bodde på.

”What!?”, utbrast Alex. Jag kollade på henne och skrattade.

Till sist var vi iallafall framme. Vi gick ut ur bilen och när jag fick se huset så stannade allt upp.

Inläggen har inte blivit så långa men det ska dom bli! Men vad tycker ni? Kommentera:)